Vad är Vipassana-meditation? Och hur är det på Dhamma Sobhana?
Uppdaterat: 10 juni
* Vipassanameditation är en speciell sorts meditation som lärs ut på bland annat Dhamma Sobhana i Ödeshög, Nordens Vipassanacenter.
* Vipassana är en av Indiens äldsta meditationstekniker. Vad är vipassana-meditation? Vipassana började läras ut för mer än 2 500 år sedan, som ett botemedel mot allt lidande. Här kan du se mer.
Detta inlägg innehåller annonslänkar till Momo Jord.
Jag, grundaren av Livsoptimering, gick en tiodagarskurs på Dhamma Sobhana i Ödeshög för drygt ett år sedan. Jag hade velat gå kursen under flera år, men med småbarn och familj och ett dagligt arbete var det svårt. Dessutom är kurserna mycket populära och det är svårt att få plats - främst på nybörjarkurserna. Men i samband med att jag bytte jobb bestämde jag mig att nu måste det ske. Jag anmälde mig och höll tummarna. Jag kom in på restplats, bara någon dag innan kursen började. Men jag hade förberett mig som om jag redan hade kommit in. Barnomsorg och allt var fixat, jag var redo.
Jag hade förberett mig genom att meditera hemma i nästan ett år. Meditation har alltid varit svårt för mig, det har varit motigt och nästan kliat i kroppen av allt stillasittande. Och tankarna ska vi inte ens prata om. Vadå stillhet? Mina for runt som flipperkulor. Men jag kämpade på hemma. Appar med vågljud, rökelse och några få minuter i taget. Till slut började jag att se fram emot meditationsstunderna. Jag klarade fem, tio och till slut femton minuter. Men jag fick fortfarande avdomnade och smärtande ben efteråt. Ingenting hjälpte mot dem. När jag blev antagen till kursen var jag uppe i 20 minuters daglig meditation. Och jag var nervös. Hur skulle jag klara att sitta i timmar?
Väl framme vid centret var jag svettig av nervositet, men jag tog till mig rutinerna och beslöt mig för att göra mitt absolut bästa. Att få lämna ifrån sig mobiltelefon och alla andra moderniteter var bara skönt. Att inte få ha tillgång till böcker eller ens penna och papper var värre. Men en inre resa görs bäst utan yttre stimuli. Man får inte ens prata under kursen. Bara med lärarna och då endast under särskilda frågestunder. Men tystnaden var skön. Vilsam. Välkommen. Jag gick långa promenader längs promenadslingan i skogen. Runt runt. Både vid fyratiden på morgonen, i samband med väckningen, och när kvällen fallit och månen lyste upp min väg. Jag glömmer det aldrig. Trädens mörka stammar mot den snötäckta markens månupplysta gnistrande mjukhet. Det var kallt, mitt i vintern och jag kände livet i mig sjuda. Jag fick ingen yttre stimuli, jag fick för kanske första gången i livet möjlighet att göra en inre resa.
En tuff resa. Ibland bröt jag ihop ute i skogen. Grät under en gran eller kramade en björk krampaktigt. Jag ifrågasatte tidigare livsval, min grundinställning och var jag befann mig i livet. Och jag hade fruktansvärt ont av allt sittande under meditationerna. Ryggen värkte så jag trodde att jag skulle bli tokig. Det var en fysisk plåga att tvinga sig igenom alla meditationstimmar. Och jag såg att jag inte var den enda som led fysiskt. Några avbröt, de klarade inte av det och allt blev för mycket, för intensivt. Men jag var fast besluten att ta mig igenom kursen. Andra människor var på centret, frivilligt och utan ekonomisk ersättning, för att jag och alla andra skulle få ta del av tekniken. Dessutom visste jag att det inte skulle bli lätt att karva ut tio dygn ur mitt liv en andra gång. Nu eller aldrig, alltså.
Och jag tog mig igenom det. Alla väckningar vid 4.00, alla extrema mängder meditationstimmar, all ryggvärk, allt inre lidande och kaos. Men också några stunder under meditationerna när jag nästan kunde känna min själ flyga. Och de kanske starkaste naturupplevelser jag haft i mitt liv. Dessutom kände jag min förmåga till meditation fördjupas.
Vipassana är inget mantra, ingen guidning. Du scannar av din kropp, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Inte arm för arm, utan mer som när honung rinner utefter din kropp. Du registrerar alla sinnesförnimmelser på kroppen, men du agerar inte på dem. Du ser dem för vad de är - tillfälliga - och du ser på dem med sinnesjämnvikt. Denna uppövade förmåga till sinnesjämnvikt är det som sedan hjälper dig i din vardag. Du kan hantera skrikande barn eller bråkiga kunder genom att se situationen för vad den är - tillfällig - när du är en van Vipassanameditatör. Du övar dig också i konsten att acceptera nuläget och inte bara leva i en framtid där allt ska vara mycket större, bättre och vackrare. Allt sådant leder till lidande, enligt Vipassana.
Sedan jag gick kursen har jag mediterat dagligen, i över ett år. Tyvärr inte i timmar, men i alla fall minst 20 minuter. Jag längtar alltid efter mitt meditationspass och om jag missar det på morgonen hamnar liksom resten av dagen snett.
Jag rekommenderar varmt Vipassana. Men du behöver:
* Vara mycket motiverad
* Gärna ha en upparbetad egen meditationsrutin innan du åker
* Vara beredd på att det blir tufft och acceptera det. Åker du dit omotiverad och bryter efter ett par dagar har du tagit upp en plats för någon som hade kunnat få ut mer av tiden och det känns inte rätt
Alla Vipassanakurser är kostnadsfria och donationsbaserade. Gamla elever som genomgått - och klarat av - en tiodagarskurs har möjlighet att skänka pengar så att andra ska få samma möjlighet. Jag skänker själv pengar varje månad via autogiro och hoppas att jag kan göra det livet ut, för detta är något vi alla skulle behöva kunskap om.
En sak jag inte räknat med var att det var väldigt tufft att komma hem. Ärligt talat grät jag i bilen utanför huset. Jag var inte riktigt redo att komma ut i verkligheten igen. Efter ett sånt stort inre arbete är man skör. Att få tillbaka mobilen var också mer tungt än glädjefyllt. Vilket i sig är tänkvärt. När var du utan en mobiltelefon i tio dagar sist?
Livsoptimering tipsar:
Ska du meditera regelbundet (vilket alla bör) behöver du en vettig meditationskudde. Denna meditationskudde i ull från Momo Jord, fylld med boveteskal, möjliggör långa sittningar. Ullen värmer skönt. Du kan även öppna kudden och ta ut lite av fyllningen om du upplever att den är för hög. Varm rekommendation!
Momo Jord har också tagit fram denna ljuvliga yogamatta i ull. En produkt med toppkvalitet, men till ett överkomligt pris, eftersom de kapat alla mellanhänder. Momo, som driver butiken, är dessutom en genomfin människa och det känns bra i själen att handla här!
